Okstindan
Nord-Norges tak

Hvorfor sitte inne, når alt håp er ute?

Okstindan – et samisk hellig fjell?
v/ Dag Brygfjell

I ulike sammenhenger har Okstindan vært omtalt som et samisk hellig fjell, men dokumentasjonen bak disse omtalene har i stor grad vært fraværende. Jeg har blitt økende interessert i temaet. Samene hadde hellige fjell hvor oppfatningen var at forfedrene levde et sorgløst liv, et slags dødsrike. Av ulike grunner ble det ofret til disse fjellene. Til nå har jeg funnet 6 indikasjoner som kan tyde på at Okstindan kan ha vært et samisk hellig fjell.


En samisk joik om Okstindan

Den første indikasjonen finnes i en samisk joik om Okstindan. På begynnelsen av 1900-tallet gjennomførte Karl Tiren flere turer i grenselandet mellom Sverige og Norge for å samle inn joiker fra samene som bodde i dette fjellområdet. I Karl Tiren’s materiale er en av informantene Maria Larsson fra Granbyn. Hun joiket om Okstindan. Karl Tiren skrev ned følgende i forbindelse med Okstindjoiken: ”Till Oxtinderne i Norge, Helgeland, nära Rösvand.” Den samiske teksten er som følger: ”Nuohte tjuommon, vuoksab atnab ai – mon –– te vuoksab lah – petib tjuommon”. Oversatt til svensk: ”Noten miste jag, oxen har jag kvar, aj nu miste jag oxen.


Fra Karls Tirens originale nedtegninger har han skrevet ned følgende kommentar i forbindelse med okstindjoiken: ”Sjöngs först af en lapp, som vid kusten köpt eller bytt till sig en oxe hvilken skulle offras vid Oxtinderne åt en afgud, förlorade sin not i sjön Rösvand emedan en stor fisk med ”horn” (sannolikt en mal) tagit den, sedermera vandrade han öfver glaciären med oxen då denne blev ostyrig och försvann ned i en rämna i isen.”


Samene ofret til sine hellige fjell, og Okstindjoiken tyder på at dette er tilfelle når det gjelder Okstindan.

”Lapparnas heliga ställen”

 Lappernas heliga ställen

Den andre indikasjonen som støtter opp om tankegangen om at Okstindan kan ha vært et samisk hellig fjell finnes i boken Lapparnas heliga ställen av Ernst Manker Følgende historie fra Leirskardalen er omtalt i boken: ”Från Axel Haugan i Laisholm, fødd i Norge, har jag senare fått føljande uppgifter: ”Det berättes om dessa gudar, att en lapp en gång var ner til bygden i Norge, Lerskardalen, och köpte en oxe. Den som sålde oxen förstod, att lappen skulle ofra den, och följde efter på avstånd. När lappen kom fram til offerplatsen, band han oxen och utförde några ceremonier. Och så, när lappen avlägsnat sig, tog normannen oxen med sig hem och slaktade den. Och när lappen kom til Lerskalet nästa sommar, frågade normannen honom, om guden tyckte bra om offeret. Lappen svarade, att nog måtte han ha tyckt bra om offeret, för han hade ätit upp både benen och alt. Förr brukade han lämna benen, men nu lämnade han ingenting kvar.

Bessedør

 Bissiedurrie

Den 3 indikasjonen på at Okstindan kan ha vært et samisk hellig fjell kan du finne i Südlappisches Wörterbuch, Uppsala 1981. Ved Nord-Røsvatnet finnes et sted som heter Bessedør og en dal som heter Bessedørdalen. Bessedørdalen antas å være avledet fra ordet Bissedürrie. I nevnte ordbok er Bissedürrie oversatt til tysk på denne måten: Das Heilige Gebirgstal. Fritt oversatt til norsk: Den hellige fjelldal.


Knut Bergsland

Den 4. indikasjonen finnes i boken Bidrag til sydsamenes historie av Knut Bergsland skriver han: ”Lensmannen i Wapsten 1670 skattet for Oxenfiäll, samisk Vuaks-åelkie ”Okse-aksla”, ved grensen til Ranbyn. Navnet er trolig norsk, men opp i fjellet ved Røssvatnet fører Bissie-durrie ”Helligskaret”, så for samene var fjellet øyensynlig hellig. Men her ble en gård ryddet en gang på 1700-tallet og fikk navnet Bessedør, altså det samiske navn i norsk uttale.”


Forunderlige murverk

Den 5. og 6. indikasjonen dreier seg om to murverk av stein som Kristen Boldermo fra Brygfjelldalen fant ved en tur i Fagerlidalen. Den ene er rett under Bjørnskolten og den andre ved Mørkbekkvatnet. Under Bjørnskolten er det en ca 40 cm høy ringmur med en diameter på ca 25 meter, med noen digre steiner på den ene siden. Ved Mørkbekkvatnet var det en liten mur ca 1 meter i diameter. Det kan være grunn til å tro at begge murverkene har vært anvendt i forbindelse med samenes religionsoppfatning.


For de som har fått pirret nysgjerrigheten om samiske hellige fjell, kan boken Saiva av Louise Bäckman anbefales.